2005


Det är med sorg och tungt hjärta jag skriver i dagboken igen. Efter att ha läst här kanske ni har lite förståelse för att jag inte hållt sidan uppdaterad. Det är tungt och en ständig påminnelse för oss så därför har jag valt att lägga storyn för sig själv här.


2005-08-01
I slutet av februari kom Gudrun (blåpannad amason) och Jacko (Venezuelaamason) hit. Gudrun och Olivia fann varandra och blev vänner. Dessvärr började Oliva tugga på Gudruns fjädrar och vi var tvungna att dela dem. Därför har Gudrun fått flyttat vidare till en hane som vi hoppas hon ska trivas med. Det gick inte heller att ha Jacko och Olivia i samma bur. Olivia tuggade av honom fjädrarna precis som hon gör med sig själv och gjorde med Gudrun. De sitter nu bredvid varandra och får bara vara tillsammans under uppsikt.

Altanen har varit en rolig plats för dessa två under sommaren. Jacko var livrädd för allt som kom flygande oavsett om det var en fluga, svala eller en mås högt uppe i luften. Sakta har han vant sig och det är inte lika otäckt längre. Olivia har funnit sin plats på räcket. Det är skönt när det regnar... Hon är modigare än Jacko och skulle hon bli rädd för något så hörs det. Hon låter som en mistlur!

/Matte
25 Augusti
Äntligen! Diana och Emil har lagt ägg! Det känns som en vinst efter vintern att fåglarna häckar ( i alla fall är det någon som försöker...) Nu blir det spända dagar fram tills vi kan se om det är befruktat.
/Matte
3 September
Albin blev idag en av oss på Landön.

En underbar tvååring som stulit mattes hjärta totalt! Han är kungen över buren när de är ute

Därifrån får man ha redskap till hjälp för att få ner honom. Han har snappat upp Hipp Hipp Hurrrrrrrra från förra ställets andra fåglar. Från förrförra hemmet lärde han säga Gåå neeeer till katterna. Det är superkul att säga Gåå neeeer till matte när hon ska natta alla fåglarna, ungfär som: Ta mig om du kan!
21 September
I gårkväll kl 20.00 gick stjärnan i första ägget! 16.00 i dag gick stjärnan i det andra!
Inom 48 timmar ska jag nu alltså ha två ungar igen att handmata. Kul fast jag vet hur tröttsamt det är.
/Matte
28 september
Resten av ungarnas dagbok finner ni under Bebisar i menyn.

Idag har en söt gulhuvad amason blivit en del av den gröna familjen. Hon kallar sig Emma och ropar ofta och gärna på mamma. Blir salig när man svarar henne och drar en del av sin repertoar med söt flickröst.

Än så länge sitter hon i egen bur. Först ska vingarna putsas för att minska bärighet så hon inte far upp på innervinden (kan bara hämta henne med stege därifrån, inget kul!) och så ska hon könstestas. Därefter får hon väl flytta in i stora buren med de andra tre.
1 oktober
Pojkarna ställer som vanligt till ett elände... Albin vill mata Olivia, klia henne men i sin klumpighet blir han för hastig och hon blir rädd. Jacko sätter in som en räddande ängel och ska försvara henne. Går hon inte omedelbart bort så får hon tjuvnyp av honom. Suck! Men eftersom vår kära veterinär har tips på ny behandling av mitt hjärtat så ska hon ändå in i egen bur. Trodde dock inte att jag skulle behöva flytta henne förrän preparatet kommit. Hon är utsatt pga sin nakenhet. I naturen hade hon varit ett givet offer för såväl tjyvnyp som elakheter.

10 oktober
Helt otroligt!! Oliva har skällt och morrat på denna leksak i en vecka. Hon har låtit mistluren gå (ja, gulkindade låter så) när hon måst gå förbi den. Men så idag...kortet talar för sig själv:

Hon rör vid den! Hon biter i den! Hon gosar med den! Wow! En fågel som inte lekt med någon leksak jag satt in har äntligen hittat något kul! Bit gärna i den, så biter du inte av dig dina fjädrar...kanske...

Emma fick en likadan leksak. Hon var mycket modigare och har lekt ett tag med den.

12 oktober
I går flyttade Emma in i storburen. Lite gruff mellan pojkarna och henne har det varit med inget allvarligt. Emma är oerhört rädd för händer, men idag har vi kommit en liten bit åt rätta håll. Jag höll in handen och backade inte undan när denna oratrixnäbb började anfalla mitt högra pekfinger. Hon smakade här och hon bet där. När hon tog för hårt var det Ajaj och så blåste jag lite lätt på henne. Tillslut räckte det med Ajaj. Två gånger tog hon mod till sig och satte vänster fot på fingret! Det satt två mycket fundersamma pojkar och tittade på. "Det är väl inget konstigt med en hand? Det är ju bara att kliva upp", tycktes de tänka. Nja, Albin kunde ev också tänka "Bit till ordentligt du bara!"

Vi tycker om att bada!
Här är det Emma och Albin som ser dränkta ut

De nya kulleksakerna fick de igår. En del av kulorna glömdes tyvär i färgbadet över natten. Det resulterade i att de är färgade nästan helt genom. Kul, tyckte Albin!


Tillbaka till starten

2001 2002 2003 2004


© Vi på Landön