Min lön för sommarens arbete har anlänt!! Här är dom
Nu har vi fått 'problem'! Albin skiljer sig en hel del från August och Mozza. Efter att ha läst på nätet och i olika fågelböcker börjar vi nu undra om Albin är en triton och de andra två fitzroyi. Bland de stora gultofsarna är det galeritan som är störst. 2 cm kortare är fitzroyi och ytterligare 2 cm kortare kommer tritonen. Sist med sina 44 cm kommer eleonoran. Vad är det då som fått oss att fundera? Jo, Albin har svaga gula kindfläckar, det har inte de andra två. Albin har lite klarare blå ring runt ögonen, de andra lite ljusare. Hur ska vi nu säkert veta vad vi har? Ingen aning! Det bästa vore om vi fick någon som kan särskilja dem att besöka oss. Alltid är det något...... Vi vill ju hålla alla fåglarna 'rena'.
Kråkan mår bättre och bättre. Blir lite tuffare mot Molle för varje dag.De samsas ganska bra om pellets, grönsaker och frukt. Clementiner är det lite värre med. De älskar denna frukt lika mkt båda två.
Kråkans klocka fick hjälp (av Molle?) att tappa sin kläpp. Kråkan blev tyst, hans kompis var 'död'. Men mamma tog upp kläppen och lagade söta klockan (fårbjällra) så nu är Kråkan sitt glada jag igen.
Så har vi bara en unge kvar. Jag får äntligen sova lite mer! Wilma flyttade ju till Skellefteå, Lillan till Ryd, Rambo till Linköping, Egon till Växjö och Kim till Ryd.
Albin har flyttat ut i fågelhuset. Just nu sitter Albin och August bredvid varandra och pratar. Saknar en videokamera, det hade varit så skoj att filma dem när de sitter och dansar/pratar. August tjatar "Heeeej" och Albin svara "Godda Albin" Mozza verkar inte bry sig särskilt mycket om att det kommit en ny fågel ut till vita-ligan.
Landön har fått nya innevånare. Albin, en triton-kakadua (liknar dock en hona) och Molle, en meyerspapegoja. Dessa två 'herrar' får vi könstesta så vi vet vad de ska ha för partners. Om Albin är en hane så hoppas vi han går ihop med Mozza. Albin har suttit ihop med en goffin innan. Därför tror och hoppas vi att det går bra med Mozza och Albin. Om Albin visar sig vara en hona så ska vi testa med August istället.
Molle bor för tillfället med Kråkan. (Molle är ju van att bo ihop med Emil, en ecuador-amazon.) De slåss inte med är inte riktigt goda vänner ännu..... Kråkan fick hjälp med att rensa näsborrarna. De var helt igenkorkade. Sen dess har hon (Ewa sa att det såg ut som en hona, jag tvivlar lite själv på könet) kunnat röra sig lite lättare utan att flåsa. Pellets går lekande lätt ner i Kråkan nu utan att det är smulat eller uppblötat. Skönt!
Förbaskade fåglar!! Nina och Fenix var båda ute i voljären nu i kväll. Bra, då kan vi inspektera holken! Tomt...bara ett skal... Rotade runt lite grann och fann en massakerad unge! Övernäbben var trasig, vingarna borta, benen borta och ett hål i ryggen. Fy vad hemskt! Den verkar ha blivit ca 4 dagar gammal. Så nu är det bara en lösning med deras häckning, och det är att ta in alla äggen!
Ojoj...felsäkert läge på Matte. Det är bara det nödvändigaste som blir gjort nu. Husse har varit på sjukhuset så jag har varit helt själv med djuren och Lilleman samt att unge nr 6 har kläckts här inne. Nina och Fenix har tack och lov äntligen fattat hur man ruvar! Unge nr 7 ligger i holken och piper. Kråkan (Jackie, men fd husse kallade honom Kråkan och vi har ju redan en Jackie) har flyttat hit. Han är en drygt 30-årig venezuela amazon. Efter några dagar flyttade han in i en större bur och var väldigt glad för det. Han har mest ätit solrosfrö innan. Det är inte en kost som serveras på Landön! Men pellets....kan man verkligen äta det? Ja...om det krossas och strös över frukten så går det ner. Eller om det blandas i lite yoggi....Näringsbrist och vitaminbrist råder vi bot på genom att strö lite av välling-pulvret över det gröna.
Kråkan är en tyst och nyfiken gamling. Tar gärna en bit äpple ur handen men har inte vågat närma sig min hand ännu för att sitta på den. Den högra foten är lite stel och svårhanterlig. Men det går bättre och bättre för varje dag att klättra.
Foto kommer när ........??.......tid finnes......
2003-10-09
Vi var i Lund i dag. (Husse skulle träffa kirurgen.) Därefter
skulle vi ha varit i Trelleborg för möte med soc. De ringde
dock och ställde in detta möte. Vi tackade syrran för kaffet
och vände nosen mot nord-ost igen. När vi kommit ner för
åsen, strax innan Tollarp, var det något stort mitt på
vägbanan som bilarna passerade över. När vi kom närmare
såg vi att det var en rovfågel. Just som jag körde förbi
såg jag djuret ruska på huvudet och flaxa mrd vingarna. -Den
lever, sa jag till Husse. Stampade på bromsen och fick in backen.
Ytterligare bilar hade nu passerat över det. I backen kom en långtradare!
I bilen fanns ingen filt eller något annat att ta den i! Medan jag
letade tog Husse av sig sin fleecetröja och hade redan lagt fågeln
vid vägrenen. Jag tittade genom min mobil om jag hade lagt in telefonnumret
till viltvårdarna. Givetvis hade jag inte det! Vad gör man
då? Jo, ringer goda (arbetslösa) vännen Ewa i Stockholm.
Eftersom hon har bredband kunde hon titta på KFV:s hemsida och ge
mig ett telenr direkt. Tyvärr var det nr jag fick inte tillgängligt,
enl en röst i luren. Något irriterad sa jag till Husse att
jag skulle ringa SOS så fick de hjälpa oss. Sagt och gjort....jag
ringde 112 och de kopplade mig till polisen. Det gick säkert 2 minuter
och ingen polis ville svara. Som sänd från högre makter
ser jag en polisbil i backspegeln. Fick honom att stanna framför
oss. Tack!! Men att sätta på blå-ljusen var nog lite
att överdriva......hmmm...
Tillsammans kunde vi konstatera att det var en orm (eller bi) vråk
vi hade räddat. Polisen hade inte heller något i sin bil att
ta fågeln i. Enl lagen får man inte ta hand om en svensk vild
fågel utan att ha tillstånd från jordbruksverket. Polisen
undrade dock om vi kunde ta hand om den. Visst kunde vi det, i
alla fall tills vi kom i kontakt med en viltvårdare. Vi kan papegojor,
inte rovfåglar. Polisen tyckte kroknäbb som kroknäbb....hihi...
Nu är det inte så skoj att ta in en så stor rovfågel
i en bil! Den var fortfarande inlindad i Husse fleecetröja och sen
nerlagd i min skinnjacka på golvet vid Husse fötter. Medan
vi sakta körde mot Krstd ringde Husse konstant till de telenr som
polisen lyckats få fram åt oss. Det var först inne i
stan som Sture svarade. Han ringde direkt upp Barbara som kunde ta emot
oss omgående. Så genom stan for vi och Barbara stod mycket
riktigt och väntade på oss. Hon hade ett särskilt hus
för sina skyddslingar. Därute packade hon upp fågeln från
vår inlindning. Hon konstaterade att den åkt varmt och skönt......
Ormvråken var lite omtöcknade, blodig från näshålen
men verkade vara helt ok för övrigt. Den hade i alla fall inte
skadat vingarna, den flaxade nämligen ifrån Barbara en gång.
Barbara skulle väga och titta igenom fågeln innan den skulle
få lite mat av henne. Om det var så att den åt som den
skulle så var den en fri fågeln dagen efter.
Fredag morgon, strax innan Husse skulle åka till Lund, ringde Barbara och sa att hon hade släppt en mycket kaxig ormvråk på morgonen. Hon tackade för vår insats och vi ska fortsätta hålla kontakten. Dels för att det behövs fler viltvårdare och dels för att hon får telefonsamtal/besök ibland ang papegojor som är på rymmen/upphittade.
Ve och fasa! Strömmen gick idag. Det händer ju ibland, men då är den bara borta i ett par minuter. Inget hinner hända på den tiden. När 10 min hade gått blev jag lite bekymrad. Tempen i kläckaren började sjunka. Sydkraft gav mig bara upptaget-ton i örat. Tja...nöden har ingen lag....jag fick ruva. Just det, ruva. Hur håller man 37 grader till ett ägg när man inte har ström? Ner med ägget mellan tuttarna! Jisses, så rädd jag var att jag skulle ha sönder det! Tänk om Lilleman kom för att gosa och krasade ägget? Tänk om jag stötte i något så ägget krossades? Usch! Det är ansvarsfullt att ruva vill jag lova. ;-)
Husse lånade ett bilbatteri hos goda vänner med bilfirma. Vi kopplade kuvösen till batteriet och vips så hade vi värme till ägget. Efter 4,5 timmar hade vi ström igen. Kläckaren går snabbt upp i temp igen så ägget kunde få sin rätta fuktighet och temperatur.
2003-09-22
Plutt och
Skrutt har blivit större.
De äter bara välling på morgon och kväll nu. Resten
av dagen äter de grönsaker och Pretty Bird (pellets). Vattenflaskan
är rolig att upptäcka. Hur mycket de verkligen dricker vet jag
inte för det mesta åker utanför i leken.Plutt, som ska
heta Lillen, blir hämtad på fredag. Undrar hur det känns
att lämna unge nr 2? Pyret gjorde inte så ont som jag trodde.
02.40 -- jag stiger upp och gör mig i ordning.
03.30 -- börjar väcka Husse
03.45 -- matar ungarna och väcker Husse, igen
04.00 -- väcker Lilleman och ger han välling, väcker Husse....igen
04.45 -- lämnar Landön för färd mot Sturup
06.00 -- framme på flygplatsen
06.20 -- hittat Jetpak.....
06.40 -- säger adjö till Pyret
07.00 -- vi ser flyget lyfta samtidigt som jag matar de små
07.50 -- framme i Lomma och ser att Zoogiganten inte öppnar förrän vid 10. Kör in till Lomma för att finna något att äta till frukost. Statoil var det enda som hade smörgåsar så där stannade vi.
08.10 -- Michelle ringer och säger att Pyret fastnat på Arlanda!! Flyget mot Skellefteå var inte uppvärmt för djur. Det går däremot ett till Luleå som h*n kunde få åka med. Michelle kör 13 mil till Luleå för att hämta sin fågel.
10.00 -- Åter vid Zoogiganten och vi traskar runt där ett tag innan vi styr kosan hemåt. Sömnen hänger oss alla i ögonen.
13.00 -- hemma! Känns som om klockan är 17 så vi lägger oss för att vila. Michelle ringer och säger att hon har hämtat Pyret. Skönt att h*n är på plats.
Så är det så att det har gått en tid igen med skrivandet här...... Ungarna nr 4 & 5 har kläckts och jag får inte sova nånting alls nu. Alla hade mat på olika tider och det tar ett tag innan man kan synkronisera dem till ungfär samma mattider.
Dagen med stort D har kommit. Pyret ska flytta. I morgon kl 7 lyfter h*n från Sturup.
Vi vet inte vad det är för kön på ungarna än. De första proven vi tog kom aldrig fram till Syd Afrika. Så i tisdags tog jag om dem på alla 5. De stora var inte svåra att sticka. De satt så fint och väntade tills jag var färdig och reagerade inte ett dugg på att jag stack dem i fötterna. Däremot var de 2 minsta helt hopplösa! De skrek och högg efter mig. Det gör inte ont att bli biten av en 14 dagars unge men det var ju synd om dem att det gjorde ont när jag stack.
De sista två ungarna blev bokade på vår utställning med Ekens i helgen.
De andra, mellanstora, ungarna har ca 2-3 veckor kvar sen kan de flytta. Det kommer att bli väldigt tomt här när alla 5 ungarna har flyttat! Men vad jag ska sova sen!! Skönt.....
/Matte
Pyret i gröna gräset. Nu börjar h*n bli mer och mer social. På kvällarna SKA h*n sitta med oss i soffan och upptäcka världen. Tar vi inte ut honom/henne ur buren så piper och knarrar h*n som en gammal dörr. Pellets börjar bli intressanta att smaka på. Banan går villigt och glatt ner.
*****************
Plutt och Skrutt växer så det knakar. De har öppnat ögonen nu, lite grann i alla fall. :-)
****************
Oliver har flyttat hem till Emma. Hon tycker att han är toppen. Gömmer sig i håret, pussas och tigger mat.
Pyret bara växer och växer, snart 6 veckor gammal. (Nytt foto kommer snart)
****************
Plutt och Skrutt är kläckta.
Pyret, ca 4 veckor gammal.
*****************
Fr o m i dag väntar vi på att nästa ägg ska kläckas. Det hoppar till i kläckaren lite då och då. Hoppas det går bra med det och likaså med det andra som väntas 3-4 dagar senare.
*****************
Dvärgpapegojorna har nu blivit Ronneby-bor. Hanen (tror vi iaf att det var) låg död i voljären för några dagar sedan. Honan och den ungen som hon hade i holken flyttade. Vitbukarna tyckte det var perfekt för de fick den voljären. Vad tyst det blev här inne! Det är bara undulaterna, Oliver och lill* pyret kvar. Gott om plats fick vi med när den jättestora buren plockades ner. Varför vi tog ner den vet jag inte.....den kommer med all sannolikhet att sättas upp igen om någon månad. Det har varit så varje gång innan.
/Matte
Lilla 'pyret' är kläckt med assistans från mig. H*n hade en litet syskon som tyvärr inte klarade sig ut ur ägget helt innan h*n dog. Men 'pyret' lever (foto) och äter så bra så. Nu har 2 nya ägg lagts och ligger i kläckaren. 'Pyret' är bokad och ska hela låååånga vägen till Skellefteå. Äggen i kläckaren är bokad av en skåning och en smålänning. Det är visst inte så många som föder upp små gultofsar i Sverige.
********************************
Youschi, Gobi och Fia (varför tog jag inget foto på dig?) tog matte Ewa och husse Jonas med sig till Skåne i helgen. Det var jättetrevligt! På lördagen åkte vi till Inge och Nancy Forsberg där vi tittade på amazoner (okej då, kakaduor med) och pratade goja.
********************************
Pedro är en gulvingad amazon, konstaterade vi i helgen. Vi försöker därför få tag på en ny hane till Molly och en ny hona till honom. Det är ganska stor skillnad på Pedro och Molly!
/Matte
Ojojoj...vad det har hänt mycket här! Inte har jag haft tid att skriva heller då jag jobbat massor med timmar på SF-hemsidan. Ni som besöker oss får härmed en ursäkt.
I början av maj blev Filip och Frida mer och mer kärvänliga. De började putsa och mata varandra. De fick en holk och vi såg dem para sig ute i voljären (fre den 16/5). På lördagen var jag i Göteborg på SF-styrelsemöte. Dagen efter fann vi Frida död! Ägget var krossat i henne. Tårarna rann åter! Vi tänker särskilt på förra matten Elin i hennes saknad och nu även sorg.
*********************
Winnie har flyttat hit till Bettan. De var lite reserverade mot varandra till en början. Nu sitter de tätt tillsammans i fågelhuset. De har verkligen funnit varandra, den skalade Winnie och den enögda Bettan. Skönt!!
*********************
Den svarthuvade vitbukspapegojan Fia har fått sig en karl, Fritjof. Han är bara ett år så det får vänta till nästa sommar med holk för dem. De har även de funnit varandra och sitter tätt tillsammans här inne än så länge. (Det är tyst nu här inne med bara dem och farfars undulater samt bebisarna.)
*********************
Nina och Fenix har även de kommit varandra nära. Så nära att de faktiskt häckar! Vår första goja ska bli mamma! Underbart!!! Första ägget hade de sönder. Andra ägget tog vi in till kläckaren. Tyvärr kläcktes det aldrig. Vi öppnade ägget och såg då en unge med näbb, ögon och början till vingar. Den hade slutat utvecklas av någon anledning. Nu har de lagt ägg 3, 4 och 5.
4:an fick vi aldrig tag på så det hade de ätit upp. Men 3:an och 5:an ligger i kläckaren och vi hoppas på större tur med dessa än 1:an. I kväll lös vi äggen och de var fröade/befruktade båda två! Kul! Annandag midsommar ska 3:an kläckas och 5:an någon dag senare. Då vet jag vad jag har framför mig! Matning med 1,5 timmes mellanrum. Tur att midsommarafton hinner passera åtminstone!
********************
Dvärgpapegojorna la 5 ägg. 1:an kläcktes i holken och 2:an i kläckmaskinen.( Det känns oerhört fult men jag tog in ett ägg för att 'öva' mig på inför kakadua-matningen.) Eftersom föräldrarna inte matade 1:an första dygnet så tog jag in honom/henne och började mata. Samma natt kläcktes 2:an i kläckaren och ca 4 timmar efter det fick h*n sitt första mål välling. Att handmata en fågel som bara väger 3 gr är inte lätt! Jag hittade väldigt små teskedar på ICA som jag bockade men de kändes ändå för stora. Det var både nervöst och pilligt att få vällingen i de små. De måste tigga efter maten så man inte häller ner den i näbben. Då kan det lätt komma i luftvägarna istället. Men jag hade tur och dessa små dunbollar är idag 18 resp 17 dagar. Den äldsta ska min kära lillalillasyster Emma ha. Hon har alltid sagt att hon skulle vilja ha en kärleksfågel men inte någon annan av våra skrikiga gojor. Nu tog hon chansen att få som hon ville. Oliver kommer att flytta hem till henne så fort han är redo. Handmatad och handtam. För att hon ska kunna ha honom med överallt ska han få vana på att ha sele redan nu. Dvärgarnas 3:a orkade inte ta sig ut ur ägget och dog. 4:an lät vi ligga kvar hos föräldrarna i förhoppning om att de skulle mata den själva. Tyvärr gjorde de inte det och den dog. 5:an kläcktes aldrig.
********************
Tucumanen Hugo har flyttat hit. Då han är en CITES-A fågel ska vi söka tillstånd hos SjV om att få annonsera och köpa en hona till honom. Tyvärr finns det inte så många könsmogna honor. Vännen Ewa talade om för oss att man ska ha en könsmogen hona till könsmogen hane. Han har/får annars, precis som kakaduor, en benägenhet att slå ihjäl henne. Då vi håller på med vårt garage var Hugo ensam väldigt mycket här inne. Det gillade han inte alls. Därför fick han komma ut i egen voljär i fågelhuset. Där håller han låda med grannarna vitpannade och blåpannade amazoner. Han får varje dag sin portion av närhet från mig (han gillar inte Husse så mkt). Han väljer dock sina fjädervänner framför mig numera.
********************
Heike, grå jako,kom med mig från Göteborg när jag var på styrelsemötet. Ewa var snäll och tog honom med från Stockholm på tåget till Göteborg. Han satt så fint i sin transportlåda och visslade och lät som en anka några gånger. Väl hemma satte han igång och pratade riktigt! Han är bara så läcker! Pippi-Liten var nyfiken på honom och han var lite reserverad mot henne. Hon är ju 4 år och han är bara 2. Nu fungerar de fint tillsammans. De sitter inte tätt tillsammans än men det kommer nog.
********************
Molly och Pedro har fått holk. De sitter nämligen och putsar varandra och ser så gosiga ut. Än har de inte besökt och inspekterat holken men det kommer nog.
********************
Elsa och Ebbe har börjat stöka i holken. Nu försöker de komma underfund med hur man gör när man parar sig. Ebbe fattar inte riktigt att han ska kliva upp på henne vilket gör henne heligt arg! Filip och Frida hittade rätt till slut så det ska väl Ebbe och Elsa göra med.
********************
Maxi, min tunisiska sköldpadda, finns inte längre. Han blev aldrig riktigt fri från sitt snorande. När de andra flyttade ut på grönbete fick han vara kvar inne en stund till. Men....han klarade det inte ändå. Husse sa bara att han hade väntat på detta för länge sedan. Mini klarade ju sig bara ett halvår så Maxi har ju fått leva lite längre. De övriga är pigga och traskar glatt runt i gräset och njuter av sol och regn.Tja, jag tror det var allt som hänt sedan sist.
/Matte
2003-04-19
Nu har det hänt igen.... Vi har förlorat en befjädrad vän. Robin kom till oss för att bo ihop med Jackie.
Det var lite darrigt i början från båda fåglarnas sida men de kom bra överens till slut. Robin tyckte det var toppen att gå ner i gräset och sprätta.
Just den där dagen satt han och duschade i ett stilla vårregn. 2 timmar senare låg han död i voljären. Obduktionen visade att han hade en svår infektion i tarmen. Det är så sant som det är sagt; den dag du ser din fågel sjuk är den död. Robin visade inte på något sätt att han var sjuk! Han åt, fast det var bara ett spel för gallerian. Han svalde inte, bara skalade och släppte. De gör ju så i naturen för att inte visa att de är sjuka. Robin 'pratade' med oss och uppträdde väldigt 'normalt'. Vi hade inte kunnat göra något för att hjälpa honom eller förstå att han var sjuk. Jag är ju en 'kycklingmamma' enligt Husse. Jag har många gånger tagit in en fågel för att jag tyckt den har nyst. I början tyckte Husse att jag överdrev men han har förstått att det är bara att låta mig hållas. Jag ger mig inte! Fågeln ska in och få lite TLC (tender, love, care) innan den får flytta ut igen. Robin visade aldrig att han var sjuk så jag kunde inte göra något åt det. Mitt i sorgen är det åter skönt att veta att det inte var vårt fel. Vi har ju 39 andra fåglar som mår bra. Vi har till och med lyckats rädda Bettan när Poppe höll på att ha ihjäl henne. Visserligen är hon en-ögd men hon mår hur bra som helst nu. Om ett tag kommer Winnie att flytta hit för att prova på ett liv tillsammans med Bettan. Hoppas det fungerar bättre än med Poppe.
/Matte
Så var det dags igen. Spotta i nävarna och flytta fåglar! Föst ut var det icke tama jakoparet. Honan var den som flyttade först. Hon skällde och morrade som en liten hund! De andra 33 gojorna stämde in i 'sången'. Det är inte klokt vad de kan hjälpas åt och larma! Så var det dags för hanen. Han är så stark att han höll på att ta håven ur handen på Husse. (Husses tur att flytta fåglar, jag stod på utsidan och höll igen hålet ut mot voljären) Vi lät fåglarna komma till ro och gick in för att ta en kopp kaffe och låta adrenalinet lägga sig. Ut igen.....denna gången var det de små gultofsarna Nina och Fenix som flyttade. Cementen var torr i Pedros gamla bur så där bor nu sulphureorna. Nu har de jämnstora fåglar bredvid sig (goffin-paret Goffie och Mille) och verkar trivas med det. Goffie har plockat sig lite i vinter. Det mesta som gått åt var långpennorna på vingarna. Mycket dumt, om man nu ska plocka sig alls... I dag såg jag att hon inte kunde komma ut i voljären just därför. Så jag satte upp en pinne från dörren mot voljärhålet. En timme senare sa Husse:"- gissa vem som hittat ut? Goffie!" Skönt! Det regnade lite fint och Goffie satte sig genast med vingarna (ynkliga...) ut och badade.
Pedro flyttade in hos oss igen. Dels för att han ska bekanta sig med Molly och dels för att vi vill göra vid buren.
Jag har aldrig varit med om en fågel som attackerar när man kommer med handduken! De brukar bli rädda och försöka gömma sig så långt borta från en som möjligt. Men inte Pedro (han är inte handtam, därav handduken)! Han flög rakt på handduken, arg som ett bi! På så vis var det ju ganska lätt att fånga honom men det ville till att hålla fingrarna borta när han var så arg. Nåväl, han kom tillslut i handduken, skällande..., och vi passade på att könstesta honom för att vara säkra på att vi nu har ett par av blåpannad amazon. Pedro var som lugnast när vi stack honom i tån och tog provet. Visst fick jag smöra lite för honom sen när han kom in i buren. Jag ville ju inte att han skulle vara arg på mig för evigt. Han hade inte så mycket tid över för mig. I buren bredvid satt ju den sköna Molly och Pedro hälsade henne med rungande skånskt: "-Hallå där! Blåbär!" Senare talade han även om för henne att :"-Pedro sööööt!" Molly blev betydligt rörligare sen Pedro kom att bli granne med henne. De kommer snart att få flytta ihop en större bur innan det bär av till fågelhuset.När Pedro väl var inne och mitt adrenalin sjunkit så började vi städa i den buren som han satt i. Nätet sattes om, ny foderlåda och sen göt vi hela golvet. Just nu har vi trä i botten på varje bur och det har fungerat än så länge. Men nu i vinter har det kommit in en del möss. De tuggar på trät lika glatt som en kakadua! Därför ska varje bur ha plåt till tak och sidor, gjutet golv (underlättar städningen med) och plexiglas på framsidan. Vi blir ju inte helt av med mössen (det blir man aldrig!) men vi minimerar antalet sätt att ta sig in i burarna.
/Matte
Filip är tokig!! Han går ner i holken och sprätter ut all spånen! Frida får på nåder gå ner en kort sväng i holken innan Filip kör ut henne. Han har börjat uppvakta Frida med pinnar (?). Frida uppskattar inte detta och sätter igång med sitt höga skrik. Det är tur att det är ruter i Frida! Filip tigger mat av henne hela tiden men hon ger bara när hon känner för det. Vill hon inte så svara hon med......sitt höga skrik! Oj, va skönt det ska bli när de två flyttar ut i fågelhuset!!! ;-))
Filip och Frida har fått holk! Filip inspekterar den väldigt noga. Frida har bara fått titta lite från ovan.
I dag har Molly (blåpannad amazon) och Robin (orangetofskakadua) flyttat hem till oss.
Molly ska bo ihop med Pedro och Robin ska bli vän med Jackie, är det i alla fall tänkt.Filip och Frida funkar bra tillsammans. Filip tigger mat av Frida och hon matar honom, ibland. De har små lustiga ljud för sig som vi tror har med parning att göra. Hoppas att det fungerar när de flyttar ut i fågelhuset.
Min söte farfar har gått bort. För ett antal år sen gav vi honom 2 undulater som sällskap. Farfar ville inte ha fler djur men gick med på att ha dem hos sig som sjukplacerade. De hade visat tecken på fransk fällning som ungar och vi ville inte ha kvar dem i flocken. Att avliva pigga fåglar ville vi inte så denna lösningen var perfekt för oss alla. Dessa fåglar har gett farfar en massa glädje genom åren. Framför allt för att de gillade/ogillade min farbror Jan. Så fort han kom in i lägenheten så satte de igång och kvittra för full hals.... vilket Jan inte alls uppskattade!
Nu sitter de här hemma och verkar faktiskt sakna farfar.
På nyårsafton hämtade vi in Filip. Frida ska ju flytta ihop med honom och det måste ske här inne under kontroll. Efter 3 dagar provade vi att ha dem ute tillsammans. Det gick över förväntan! De kollade in varandra en liten stund innan de började putsa varandra som om de sen länge var goda vänner.
Några dagar senare flyttade de in i samma bur. Filip är än så länge spak
och tyst. Det är Frida som pockar på kel och som skriker mest. Ibland tror
vi att de slåss och far upp för att kolla dem. Men det är alltid Frida som
dansar och har sig för sin Filip. 